Välkommen till min träningsblogg

För alla er som inte varit här och läst min blogg tidigare, så skriver jag här lite axplock ur min alldeles vanliga vardag, om hur jag kommer i gång med min träning.

Jag är gruppträningsinstruktör och jag undervisar i Zumba, Muskelpass och Boxercise.

Jag är förövrigt en mycket glad och utåtriktad person som här i bloggen erbjuder dig på ett och annat smaskigt recept och även lite egendesignade bilder och fotografier eftersom jag älskar formgivning och att just fotografera.

I bland kan jag till och med blanda in lite humor och galenskap i bloggen. Det är väl lite som livet är egentligen vill jag inbilla mig. Jag har också nyligen diagnostiserats med sjukdomen hypotyreos så det kommer även att handla mycket om det och om hur jag mår nu under uppstarten kring min behandling med medicinen levaxin. Kommentera gärna för det är alltid roligt.

Ha en trevlig läsning!

/Sus

Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg

tisdag 7 februari 2017

Vi firar 4 år tillsammans

Eftersom vi firar vår 4års dag på måndag den 13/2 och den dagen infinner sig på  en vardag så passade jag på att överraska Östen med hotellmys och god mat och en hockeymatch fredag till lördag.

Ser fram emot vår myshelg innan alla barnen kommer igen. Ladda batterierna ordentligt behövs.

söndag 5 februari 2017

Härlig helg med den bästa

En mysig helg med bara min älskade man. Vi tig frukost på sängen, såg på Nyhetsmorgon sedan lite film, gick en promenad på nästan 7 km tillsammans, vi spelade kort, vi åkte och handlade sedan körde vi lite kortspel igen. 

Vi lagade middag tillsammans och Östen fixade mig ett glas vin. Han hade köpt några fina viner i går. Supergott, och mysigt när vi lagar mat tillsammans och idag blev det plankstek.


Tänk vad vi nu längtar till vår härliga semesterresa utomlands. Nedräkning nu till den stora dagen kommer. Vi ska också boka oss för en kryssning i lyxhytt till tallin. Så jäkla nice! 

Vi har mycket att se fram emot och mycket inplanerat nästan alla helgerna framöver då vi är barnfria.❤


söndag 21 augusti 2016

Vad kärleken behöver för att överleva

HELHJÄRTAT

Många par behöver öva sig att se den andre för vad den är och att tänka på vem man själv vill vara i förhållandet. 

I sin nya bok Kärlekens ACT skriver terapeuten Russ Harris om acceptans och engagemang.

– Bägge har minskat de senaste decennierna, säger han.




Mindfulness räcker inte, säger Russ Harris. I ACT har vi tagit bort själva meditationsmomentet och lagt till värderingarna: Vad vill du stå för, hur vill du leva, vem vill du vara? 

Foto: TOMAS ONEBORG


När par söker hjälp hos Russ Harris hemma i Australien brukar han be dem beskriva bilden de har av den perfekta partnern – och det perfekta paret.

Det är första övningen.

Sedan kommer den retoriska följdfrågan ”Lever du upp till dina egna förväntningar?” Och ”Hur tror du då att din partner ska kunna bli perfekt?”

Russ Harris är en brittisk-australisk läkare och terapeut som arbetar enligt terapimetoden ACT – acceptance and commitment therapy – och bland annat skrivit bästsäljaren Lyckofällan. Nu har han just kommit ut med Kärlekens ACT, om hur man fördjupar och utvecklar sin relation genom just acceptans (sluta fokusera på den andras fel), åtagande (våga engagera sig helhjärtat i den andra) och värderingar (vem man vill vara i förhållandet).

De par han träffar har nästan alla fastnat i idealbilden både av hur partnern ska vara och av den långvariga kärleken. Han har hört många inbilla sig att det finns par utan problem och att något måste vara fel eftersom de inte känner sig förälskade längre. Men, förklarar Russ, alla känslor kommer och går. Det gäller såväl rädsla och ilska som förälskelse.

I nästa steg brukar Russ Harris fortsätta med frågan om hur de själva vill vara som partner i förhållandet. Då svarar i princip alla med egenskaper som kärleksfull, förstående, omtänksam. Och plötsligt går det upp ett ljus, förklarar Russ Harris. De kan se skillnaden mellan kärlekens mer flyktiga känslor och kärlekens handlingar, de som bygger relationen under lång tid.

Värderingar brukar öppna upp för ett helt nytt samtal mellan dem. De knäpper upp, blir varmare.

Par kommer sällan att vara i perfekt balans när det gäller vars och ens olika behov.

På engelska brukar parterapeuterna tala om ”the big three”, berättar han, connection, caring, contribution. I den svenska översättningen av boken har begreppen blivit kontakt, omtanke, delaktighet.

– Om man inte värdesätter dessa tre i förhållandet får man ofta stora problem.

Kontakt uppstår när man är uppmärksam på den andre och därmed vara psykiskt närvarande. Omtanke handlar här om kärlek och passion. Och att vara delaktig, bidra till förhållandet, innebär både att stötta varandra och – inte minst – ha kul!

I ACT – liksom i kbt – ingår mindfulnesstekniker. Man lär sig att betrakta sina negativa tankar litet utifrån, man lär sig bli medveten om andningen och man lär sig acceptera smärtsamma känslor. Och sin partner. Det är där Russ Harris börjar när han träffar paren som fått problem – att få dem att se hur dömande de kan vara mot varandra i stället för att låta partnern vara som han eller hon är.

– Det bästa sättet att hålla ihop på lång sikt är acceptans, säger han. Försöker man ändra på den andre, eller få rätt i grälen, blir det bara en kamp. Så jag brukar fråga: vilket är viktigast för dig – att få rätt gentemot din partner eller att bygga en relation?

– Fast det verkar bli mindre och mindre acceptans i paren för varje generation, noterar Russ Harris.

Han berättar om en studie där grupper av par fick se antingen en actionrulle eller en romantisk komedi. Hur såg de på sin relation efter respektive film? För dem som gått på action hade inget förändrats direkt efter bion. Alla som kom ut från den romantiska komedin graderade sin relation som sämre än innan.

Det här har varit en fälla för par de senaste decennierna, menar Russ Harris.

– Filmer och tv-serier framställer det perfekta förhållandet. De har inga problem, de upplever inga smärtsamma känslor, deras sexliv är bara otroligt fantastisk … Det är overkligt. Människans förmåga att jämföra sig är visserligen nödvändig, men det här är baksidan. Det får folk att leta efter den perfekta partnern.

Och så fastnar vi i tankar om vad han eller hon ”borde” och ”måste” för att bli sådan. 

Men enligt ACT kan man lära sig att hålla sådana tankar i bakgrunden. Tekniken kallas defusion på engelska – i stället för att vara genomsyrad av sina negativa budskap om den andra försöker man betrakta dem utifrån. Då blir det också lättare att vara mer psykologiskt närvarande med partnern – alltså öppna för möjligheten att få kontakt.

Acceptans behövs också när man är på väg att dras med av smärtsamma känslor som vrede, utsatthet, sårbarhet, besvikelse. Många försöker hålla dem ifrån sig, men Russ Harris försöker få paren att förstå att kärlek och smärta obönhörligen hör ihop.

– I dag vet folk inte vad de ska göra när svåra känslor dyker upp. De behöver lära sig hur man öppnar sig för känslorna och bara låter dem strömma igenom.

Enligt ACT kan man också kasta ett ”ankar” i känslostormen i form av medveten andning, också typiskt för mindfulness. Om man stannar upp och fokuserar på andningen så far man inte all världens väg in i en kamp- eller flykt-reaktion, menar Russ Harris. Man slipper inte undan känslorna, men ger sig själv en chans att bete sig mer konstruktivt för relationens skull. Det är viktigt!

– Par kommer sällan att vara i perfekt balans när det gäller vars och ens olika behov. Ibland blir dessa behov mötta, ibland inte. Hur vill du bete dig den gången du inte får dem tillfredsställda i relationen – skrika, gråta, vägra sex? Det är ju inte särskilt bra för förhållandet. Värderingar handlar om hur man beter sig.

Det är vad Russ Harris vill kalla för att ”göra gott”, det som förr definierade lycka, menar han. Nu handlar det mest om att ”må gott”. När Russ Harris träffar par försöker han återföra dem till det där med att göra gott. Värderingarna ska vägleda en till handlingar man kan stå för och till ett helhjärtat engagemang.

Är vi mindre engagerade i varandra än tidigare, tror du?

– Smarttelefoner, tv-program, laptops… Multitasking är inte bra för förhållandet. Det blir ytligare. När man ägnar sig åt sina tekniska prylar kan förmågan att fokusera och förbli engagerad minska. Och ja, det verkar som om viljan att hålla fast vid varandra i vått och torrt också minskar ju mer man ägnar sig pt telefonen eller datorn etc. Man gillar att vara ihop, men på lång sikt… Det vill man inte bestämma.

Sedan säger han att i Australien är ”commitment”, åtagande, inget jättebra ord. Det för tankarna till politiker som svikit löften och kvinnor och män som blivit lämnade av oengagerade partners.

– I ACT betyder åtagandet mer att leva enligt sina inre värderingar, förklarar Russ Harris, hur man själv vill bete sig. Inte så som din mamma eller din religion har talat om för dig att du borde.

Kan inte talet om värderingar bli utmanande för paren?

– Jo, men också befriande, för de har ofta blandat ihop dem med budord.

Att bry sig om och hysa respekt är inga regler. Att börja fundera över sina värderingar är att utforska sitt hjärtas djupaste önskningar för hur man vill bete sig som mänsklig varelse.


tisdag 30 september 2014

Nu har jag tankarna i schack och nu är det officiellt

Jag blir äntligen fru Byström på självaste nyårsafton, och firar dagen med de närmaste. Inget superstort bröllop, utan vi vill hålla det enkelt och lugnt, men vi blir runt 25 personer.


måndag 11 augusti 2014

Fina vackra kärleksfulla ord, sagda varje dag...

... Ger en lycka, glädje och välbehag!

Jag vet att jag tycker om vackra ord. 
Jag vet att jag älskar att få små kärleks meddelanden. 
Jag vet att jag älskar att få veta att jag är den enda i min älsklings liv, även om jag redan vet att han älskar mig obeskrivligt!

Jag älskar när han kan ge mig det innersta och vara sig själv. 
Inte bara kroppsligt utan tankemässigt, och känslomässigt.

Jag älskar dig Östen ❤️❤️❤️


tisdag 22 april 2014

En super minisemester och skön påsk

Har haft en fantastisk vecka med min älskling, vi åkte på minisemester och packade husvagnen och for söderöver mot Malnbadens camping och jösses vilka härliga dagar vi fick... Nu längtas vi till våra 14 dagar i sommar.... Må vi snart vara där för jag längtar såå...
Har haft så tokigt roligt med Östen och vi har njutit i fulla drag.


Här fikatime inför första natten och det var så mysigt att få vara så nära varandra och det bara var.... me like!!!
Min man är inte bara snygg, han är en jäkel på att grilla kött, sååå gott blev det!!!


Varmast i landet var det också, och här är min snygga Östen i full flärd att montera vår grill.

Hit kommer vi fler gånger!

onsdag 15 januari 2014

Träna magen - Plankan

PLANKAN - CORE
 
Utgångsposition: Ligg på mage med ansiktet nedåt mot golvet, knyt händerna rakt under hakan. Ha armbågarna bredvid axlarna och tårna i golvet.
 
Utförande: Lyft upp kroppen till ett vågrät läge med en lätt svank i ländryggen. Skulderbladen ska vara neutrala och ryggen ska vara sträckt.
 
Rörlsebana: Ingen


STABILISERA SÅ HÄR:
  • Håll ryggen neutral
  • Håll axlarna neråt och huvudet högt
  • håll sätesmusklerna och benen spända
  • Håll benen raka och fotlederna böjda i 90 graders vinkel med tårna rakt ner i golvet.
ATT UNDVIKA:
  • Runda inte ryggen
  • Sänk inte höfterna
  • För ej axlarna mot öronen
VARIANT

Enklare: Lyft upp underbenen i luften, och lägg tyngdpunkten på benen i stället.


 
 
 
ANTA UTMANINGEN
 
Själv så körde jag och min älskling direkt först hur länge vi orkade hålla, jag höll dag 1, 1,32 och Östen höll 2,10, dag 2 höll jag 2:53, och Östen höll bara 1:24. Hahhaaaa.... Dag 3 Vila och ikväll gäller det igen. Undra om jag klår han i dag med?
 

Plankan, utmaning 30 dagar!

Dag 1 – 20 sekunder
Dag 2 – 20 sekunder
Dag 3 - 30 sekunder
Dag 4 – 30 sekunder
Dag 5 – 40 sekunder
Dag 6 – VILA
Dag 7 – 45 sekunder
Dag 8 – 45 sekunder
Dag 9 – 60 sekunder
Dag 10 – 60 sekunder
Dag 11 – 60 sekunder
Dag 12 – 90 sekunder
Dag 13 – VILA
Dag 14 – 90 sekunder
Dag 15 – 90 sekunder
Dag 16 – 120 sekunder
Dag 17 – 120 sekunder
Dag 18 – 150 sekunder
Dag 19 – VILA
Dag 20 – 150 sekunder
Dag 21 – 150 sekunder
Dag 22 – 180 sekunder
Dag 23 – 180 sekunder
Dag 24 – 210 sekunder
Dag 25 – 210 sekunder
Dag 26 – VILA
Dag 27 – 240 sekunder
Dag 28 – 240 sekunder
Dag 29 – 270 sekunder
Dag 30 – PLANKA SÅ LÄNGE DU KAN!

 
 

onsdag 25 september 2013

Snart är sovrummet klart

Nu är det inte mycket kvar innan vi ska slå på väggarna och sätta in dörren, jippi jippi....
Min älskling sliter verkligen hårt och det är verkligen otroligt vad duktig han är. Jag är enormt stolt över vilket jobb han gör här hemma. Nu längtar både jag och han efter den dagen då vår säng står i sovrummet...



Detta är Evelina och Felicia och det är mina bonus döttrar. De är så lättsamma och kärleksfulla och ibland säger de så fina saker till mig att jag blir rent av så gråtmild. Tänk dessa barn de är så fästa vid mig att de kallar mig för mamma. Det är stort!!! 

Saknar barnen och längtar till på fredag då de kommer igen ;) hoppas att det inte blir för trist väder med tanke på jag jobbar vissa dagar för tjejerna har ju en bit att gå från bussen och hem.

Man blir bara så glad i hjärtat och själen att vara med min älskling, jag har så roligt med honom och i bland kan han typ säga något roligt typ precis innan man ska sova och man skrattar oavbrutet.
Annars brukar det ju vara jag som pladdrar för mycket innan man ska sova men det är ju då man kommer på allt man glömt prata om under dagen. Jag tror rent sagt att man får ta en 30 min när man får liksom prata av sig lite av funderingar, men det är ju just i sängen jag kommer på allt. Men jag är inte ensam då det är väldigt vanligt och många pratar ju just igenom allt från dagen. Ibland är det mer och bland mindre :-)

JAG ÄLSKAR DIG ÄLSKLING! ❤️❤️❤️

Sovgott på er i cybervärlden!!!!

lördag 21 september 2013

Romantik


JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET ÄLSKLING!!!!!
Mys på rummet!

söndag 1 september 2013

Kärlek på distans

Ett ämne som ligger mig närmast hjärtat just nu

Vad är ultimat? Hur klarar man sig igenom vardagen utan att träffa varandra under så lång tid som 14 dagar? Kommer det här funka i längden? Eviga frågor i mitt huvud.

Men hur får man det att funka? Närhet är ju en så otroligt viktig del i ett förhållande, bara att få sitta bredvid varandra, hålla handen. Få en puss på pannan, eller en stor bamsekram. Jag kan bara stå för mig själv och mina åsikter och vad som ger mig bränsle i vårat förhållande. Jag kräver inte att min älskling ska hålla min hand 24 timmar om dygnet, utan snarare är det så att jag är trygg i bara vetskapen om att jag har min älskling under samma tak alla dagar. Att hans finns där när jag behöver honom, att ha en livskamrat som jag kan prata med när jag vill om jag behöver. Det gäller ju även detsamma för honom. 

För andra kanske det är helt annorlunda och helt andra faktorer är viktigare. Men för mig är Ö's närhet väldigt viktig, dvs att få se honom. Ibland räcker det med att bara kunna titta på honom. Många gånger hemma när han sitter sitter i soffan och jag i fåtöljen så kan jag komma på mig att njuta av att bara studera hans sätt att vara. Något som får mig väldigt lugn och trygg.

Likaså att ha kontakt så ofta man kan och förmår när han är borta på jobb. Men det är ju heller inte så lätt som det låter. 

Jag måste och ska försöka fokusera på att att så småningom kommer han få ett jobb hemma och vår vardag kan bli som den ska vara och vi blir en hel familj.

Distansförhållande är inte till för alla och de som faktiskt lyckas hålla sitt förhållande igång och trivs så beundrar jag oerhört. Men kärleken är stark och den vinner i längden.

Jag älskar honom så mycket att det inte ska vara några problem, vi fixar detta också!!!! 

DET MÅSTE OCH SKA VI!!


Längtan efter dig



I hjärtat finns ett rum
som bara är till för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om och om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära 

- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.


Snart har en tung och ensam vecka flutit på, men saknaden är ändå inte lätt att leva med, jag försöker ta mig igenom varje dag, men det är inte så enkelt som det låter. 

Jag är ju en person som är känd för att vara den glada och har alltid ett leende på läpparna. Men när ens stora kärlek är så långt borta som han nu är, så är det svårt att vara just glad. Det jag tycker är jobbigast är ändå också ovissheten om att inte veta hur länge detta kan pågå. Kommer vi leva så här i flera månader eller blir det till år!? 

Jag fick igår en fråga om jag ville med ut och äta, och äta är ju aldrig kul själv så jag sa ja absolut, så det var bara att hoppa ur mysbyxorna, som jag precis hoppat i efter jobbet. De kom sedan och hämtade mig och vi åkte ner på stan. Efter maten ville de gå på lokal, och i ärlighetens namn var jag väl inte så himla sugen på det, för jag var ganska trött, men jag gick dit med dem och jag köpte mig en öl. Sedan lyssnade vi på de band som spelade. Men jag var så fruktansvärt trött och ville egentligen bara hem och sova. Sedan när man väl kom hem så var det ju ensamt igen. Tur jag var trött och somnade på direkten!

Just nu så saknar jag honom som mest faktiskt, men jag mår också sämst värre på grund utav att jag saknar honom så, men jag ska väl försöka se allt mer positivt och på att jag ändå är frisk, och har det för övrigt bra. Men.... Lätt sagt...

torsdag 1 augusti 2013

Ännu en dag...

Idag vaknade jag runt 8:45 med sprängande huvudvärk, gick sedan ner och kokade kaffe och frukostmyste med mina tjejer. Sedan så städade jag vardagsrummet och dammade och det behövdes. Det har ju blivit slipdamm med mera under renoveringen så jag drog fram soffor och fåtöljer och städade grundligt. Dammtorkade och det behövdes det också.

Sedan betalade jag alla räkningar och det var ju en hel del kan jag lova... Fattar inte hur det kunde bli så mkt!!! Skickade in en jobbansökan, samt dammsög övervåningen. 

Har även pratat med bästa Monica om saker och ting!

Idag önskade barnen få potatisbullar, så jag gjorde det och en god baconsås till. 
För övrigt går tiden så enormt sakta.... Fan älsklingen kommer ju inte hem än på länge, fyyyyy vad less jag blir! Detta är fruktansvärt! Värsta perioden någonsin, tur barnen är här!!! 

Jag har också haft huvudvärk i flera dagar som inte ger med sig! Oroar mig troligen inombords.
Jag har just nu mycket funderingar och inte så lätt alla gånger och just nu är det tufft ordentligt. Funderar på framtiden och en massa annat och mycket snurrar runt i skallen, min största önskan just nu vore att ha det som alla andra par. Jag vill faktiskt ha min man hos mig!!!! Kan jag inte få det kära gode Gud?! Jag blir tokig annars!!! PLEASE GODE GUD HÖR MIG!!!!

Jag skulle inte ens önska min enda ovän att ha det som jag när jag är ensam i långa perioder. Just nu känner jag mig ensammast i världen!

Den bästa tidpunkten på hela dagen/kvällen är när jag får meddelanden och samtal från min älskling. Jag lever på varje litet meddelande jag får!! De är så otroligt viktiga för mig!!!!!!! Låter löjligt men så är det, ju längre ifrån han är mig ju mer behöver jag höra att han älskar mig, jag vet att han gör det men behöver ändå få dem. Jag är ju själv en person som överöser med ord och mkt handling och kräver ju självklart kärlek tillbaka och det är så underbart när han skriver till mig och bedyrar sin kärlek. Det gör mig otroligt lycklig! 

Nä nu ska jag sluta vara så sentimental men jag har så nära gråten hela tiden och det är inte roligt.

Ha en bra kväll och glöm inte krama om din käresta innan du somnar... ❤❤❤




måndag 29 juli 2013

Grattis älskling


Min älskling blir 47 år idag, hipp hipp hurra... ❤❤❤JAG ÄLSKAR DIG! ❤❤❤

Han fick en Vancouver matchtröja hitförd av en av bröderna Sedin och signerad av dem båda, och min älskling blev rörd och verkligen jätteglad!!!! Puss min älskling!!! ❤❤❤




söndag 28 juli 2013

Gud vad jag älskar dig





Tänka sig att man kan älska en person så mycket... Men det gör jag verkligen! Jag skulle inte ens kunna tänka mig ett liv utan denna man. Jag gruvar mig nu såååå inombords när han ska åka ifrån mig igen, och hur ska jag orka vara från dig så länge älsklingen?! Det är så fruktansvärt ledsamt utan dig, du är verkligen min stora starka klippa. Jag känner mig så tillfreds och lycklig med dig, men när du är borta blir det ett stort stort tomt hål.

Hugaligen hur gör man för att klara detta, känns så himla tomt! 14 dagar är så lång tid, och det går så enormt sakta, och nu när jag dessutom är sjukskriven och inte kan köra bil! :( snart åker barnen till sin pappa också och jag blir ensam helt. Jag försöker att hålla god min för att ingen ska se jag är ledsen men det går inte alltid, ju närmare vi kommer dagen han ska åka ju jobbigare blir det ju..

I morgon fyller min älskling år och jag har köpt något jättefint till honom. 

onsdag 10 juli 2013

Äntligen min älskling har kommit...

Gud så glad jag var när jag såg min älskling sitta och vänta på mig när jag anlände till Sollefteå Sjukhus igen. Jag var så lycklig att ha honom vid min sida, och vi gick upp på min avdelning och jag fick mat och där visade det sig sedan att jag inte kommer att få veta någonting från röntgen förrän i morgon på ronden, så jag bad att få åka hem och sova och komma tillbaka i morgonbitti, så de gjorde i ordning mina mediciner och jag fick åka hem med min älskade man. LYCKA!

Åh så skönt det var att få komma hem och mysa med min älskling och ligga nära honom. Känna honom vid min sida kändes enormt tryggt och lugnade mitt sinne rejält...



Händelserika dagar

Igår hamnade jag på intensiven efter att jag fick ojämn hjärtrytm och en puls som låg på 37 och det började med att jag svimmade när jag skulle gå på toaletten. Låg på golvet till jag klarade ringa klockan, svimmade igen i sängen liggandes. Svettades som sjutton och jag blev helt orkeslös orkade inte ens svara på tilltal. Blodtrycket var också lågt.

Det blev mycket spring hos mig och det beslutades att jag var tvungen läggas in på intensiven. Så där blev jag kopplad till en massa apparater och kände mig mkt ynklig.

Nu går jag på massor av piller pga min hemska värk.

Väntar nu på min Östen som tog första bästa flyg hem nu kl 06:00 från Lofoten, det känns helt fantastiskt att han tar ledigt och kommer hem till mig. Det är verkligen KÄRLEK det! I nöd och lust som det heter.... <3 p="">
Har nyss varit på CT röntgen och nu kl 11:00 blir jag fraktad till Örnsköldsvik för att göra min magnetröntgen och kommer därför missa lunchen och missade även middagen i går eftersom jag kollapsade i går och hamnade här på intensiven. Så när jag kommer tillbaka från Örnsköldsvik så väntar min älskling på mig. Jag längtar så efter honom nu! Jag älskar honom så mkt!! 


lördag 6 juli 2013

Att visa KÄRLEK

Detta hittade jag på nätet

Olika språk

För att vår partner ska känna att vi älskar honom/henne måste vi kommunicera kärlek på ett sätt som denne
förstår. Det är inte självklart att alla sätt att visa kärlek förstås av alla människor. Den ena maken kan känna sig oälskad trots att den andre verkligen anstränger sig för att visa kärlek. 

Gary Chapman skriver i sin bok "kärlekens fem språk" att det helt enkelt beror på att vi talar olika kärleksspråk. Han beskriver fem huvudspråk och menar att alla känner igen sig i någon eller några utav dessa även om det kan finnas vissa "dialektala" skillnader inom språken. De fem är: ord och komplimanger, tid för varandra, gåvor, tjänster och fysisk beröring. 

Många kan säkert uppleva att alla språken är värdefulla och kommunicerar kärlek men man har vanligtvis ett eller två som är ens huvudspråk. Detta huvudspråk är det språk som, om man plockar bort det, får oss att känna oss avvisade och oälskade. Vi tar ett exempel för att förklara...

Linda: Ett av mina två huvudspråk är fysisk beröring. Jag är beroende av att Filippus bekräftar mig ex. genom kramar och kyssar för att jag ska känna att han älskar mig. En förmiddag som jag minns väl betedde han sig inte som vanligt. Han var väl antagligen försjunken i tankar på något som skulle göras eller liknande. Hur som helst hade han inte gett mig en kram eller ens en klapp på axeln på hela morgonen och förmiddagen. 

Jag gick runt och tänkte en massa konstiga tankar för mig själv. Tänk om han har tröttnat på mig. Han vill säkert inte ha mig längre. Jag kände mig väldigt bortglömd och oälskad. Egentligen var det ju helt galet att tänka så eftersom han senast dagen innan hade betygat sin kärlek till mig. Saken är den att man inte är särskilt rationell alla gånger. När jag fick höra talas om kärleksspråken förstod jag direkt varför jag hade reagerat och tänkt som jag gjort.

Upptäck varandras språk...

Det sätt på vilket man förstår kärlek är också det mest naturliga sättet för en att visa kärlek. Det ser man t.ex. ganska tydligt hos barn. En del barn är sådana som ritar teckningar och överöser en med gåvor i form av fina stenar och pärlplattor. Dessa barn har antagligen gåvor som sitt huvudspråk och känner sig därför väldigt älskade när de själva får gåvor. 

Andra barn är sådana som tar en i handen så fort man kliver innanför dörren och ropar glatt: "Kom så leker vi med mitt nya lego!" Dessa barn behöver förmodligen tid i enrum tillsammans med den de älskar för att uppleva kärlek. 

En del barn ger komplimanger och andra är väldigt tillgivna och keliga. Genom att observera sin partner och de sätt han/hon använder för att ge oss sin kärlek kan vi ta reda på hur vi bäst visar vår kärlek tillbaka. Det är ju nämligen smartast att använda den andres språk, och inte sitt eget, om man verkligen vill visa någon att man älskar henne/honom. Ibland kan det vara svårt att se och upptäcka den andres kärleksspråk och därför är det bra att prata om det. 

Fundera över vad det är som din partner gör som får dig att känna dig som mest älskad och berätta det sen för din partner. Så kan ni båda två börja inrikta er på att tala varandras språk. Det är dock inte alltid så lätt.

...och lär er att tala det

Eftersom det egna språket är det som faller sig mest naturligt att använda så kan man få jobba en del för att lära sig ett annat språk. Men det är nödvändigt. Det kan bli förödande för en relation om båda makarna bara kommunicerar på sitt eget språk. 

En make som har tjänster som huvudspråk kanske gör allt för att hustrun ska känna sig älskad genom att serva henne i hemmet. Han klipper gräs, tvättar, städar, diskar och rensar rabatter, allt för att hon ska förstå hur mycket han uppskattar henne. Efter flera år kanske han till sin förtvivlan upptäcker att hustrun hela tiden gått omkring och trott att han inte älskat henne därför att det hon egentligen behövt och velat ha av honom var tid. En liten stund på soffan varje dag, då han lägger armen om henne och ger henne sin fulla uppmärksamhet.  

Filippus: Linda känner sig älskad när jag berör henne på ett fysiskt sätt och många gånger visar hon samma kärleksspråk när hon ger mig kärlek fastän jag inte har fysisk beröring som mitt primära kärleksspråk. Flera gånger när Linda har försökt visa sin kärlek till mig på det sättet har min tacksamhet över att hon visar sin kärlek till mig bytts ut mot en irritation över att hon klänger så mycket på mig. 

Jag har förståelse för Lindas sätt att bemöta mig men måste ändå på ett konkret sätt säga att jag inte uppskattar hennes beröring lika mycket som vissa andra sätt som hon visar mig kärlek på.
Ibland kan det hända att vår partners kärleksspråk är något vi själva känner oss obekväma med. 

En del människor har svårt för att ge komplimanger, men om komplimanger är just det som får ens partner att känna sig älskad så får man försöka lära sig det. Det finns de som formligen avskyr att städa, men om tjänster är partnerns kärleksspråk så får man ibland uppoffra sig och ta tag i dammsugaren om man vill att partnern ska förstå att han/hon är älskad. Återigen- att vårda sitt äktenskap grundar sig på en vilja att prioritera förhållandet och en vilja att tjäna och bygga upp den andre.

Filippus: Jag blir väldigt glad och känner en stor tacksamhet när Linda visar sin kärlek till mig genom uppmuntrande ord. Ibland behöver det inte alls handla om några stora saker, det kan räcka med att jag säger några ord eller gör något för en annan person och Linda kommer och säger att det jag sa/gjorde var bra. Det betyder mycket för mig att Linda tycker om det jag gör. Det innebär att Linda kan visa mig stor kärlek genom uppmuntran men även att hon kan göra mig ledsen när hon tycker att jag inte har gjort eller sagt något bra.


Linda: Mitt andra huvudspråk är tid för varandra. Gary Chapmans bok har hjälpt mig att förstå varifrån min frustration kommer de gånger då jag känner att det var alldeles för länge sen vi satte oss ner och bara tog tid för varandra. När Filippus ger mig sin totala uppmärksamhet, ser mig i ögonen och ser bara mig, känner jag mig djupt älskad. Det var till en början svårt för mig att förklara vad det var jag längtade efter. Filippus frågade om detaljer. Han tyckte att vi redan spenderade mycket tid tillsammans i hemmet och undrade vad jag ville ha egentligen. Ville jag hitta på saker, ville jag sitta och prata? Egentligen spelar det nog ingen roll vad vi gör så länge vi är ensamma och Filippus ger mig sin uppmärksamhet och det har han börjat förstå nu vilket känns väldigt skönt.

Filippus: När jag ser att Linda offrar sin tid och sitt engagemang för att tjäna mig och visa sin kärlek till mig så känner jag mig verkligen älskad. Det blir påtagligt när hon gör praktiska saker för mig. Vissa fredagar har jag jobbat kväll och kommer därför inte hem förrän kl. 22 på 
kvällen. Många gånger när jag har kommit hem möts jag av ett bord dukat med te och mackor och levande ljus. Det är så trevligt att kliva in i huset och höra Lindas välkomnande. När jag möter henne och vi sätter oss ner och fikar kan jag riktigt känna hur hennes kärlek träffar mig. 

Ofta när Linda utför vardagssysslor t.ex. tvättar eller städar kan jag uppleva hur kärleken i vår relation växer och jag känner en tacksamhet över att ha Linda.

Linda: Efter att vi hade gift oss kom en överraskning för min del. De gånger Filippus kom hem från jobbet och fann mig stående vid diskhon blev han så förunderligt glad. Hans kramar var mer innerliga och han överöste mig med ord om att jag var en så fantastisk fru. Jag förstod ingenting. Vilket ståhej kring lite disk, det är väl inget märkvärdigt? 

Efter hand gick det upp för mig att tjänster troligen var ett av Filippus primära kärleksspråk. Det kan ju kännas lite tungt kanske. Ska nu jag vara den som sköter all marktjänst hemma? Men så är det inte alls. Filippus tar inte för givet att jag ska sköta allt. Vi delar på väldigt mycket, beroende på vem av oss som har mest tid över. Skillnaden har blivit att jag mer medvetet tar mig för saker. 

Jag skyndar mig att diska innan han hinner. Jag tvättar alla våra kläder. Jag gör det för att jag vet att han känner sig älskad då. För mig är det en liten uppoffring. Tänk att våra vanliga sysslor som ändå måste göras kan bli till något mer värdefullt. Det har faktiskt till och med blivit roligare att diska nu när jag vet att jag gör Filippus glad och att hans kärlek till mig växer.