Ett ämne som ligger mig närmast hjärtat just nu
Vad är ultimat? Hur klarar man sig igenom vardagen utan att träffa varandra under så lång tid som 14 dagar? Kommer det här funka i längden? Eviga frågor i mitt huvud.
Men hur får man det att funka? Närhet är ju en så otroligt viktig del i ett förhållande, bara att få sitta bredvid varandra, hålla handen. Få en puss på pannan, eller en stor bamsekram. Jag kan bara stå för mig själv och mina åsikter och vad som ger mig bränsle i vårat förhållande. Jag kräver inte att min älskling ska hålla min hand 24 timmar om dygnet, utan snarare är det så att jag är trygg i bara vetskapen om att jag har min älskling under samma tak alla dagar. Att hans finns där när jag behöver honom, att ha en livskamrat som jag kan prata med när jag vill om jag behöver. Det gäller ju även detsamma för honom.
För andra kanske det är helt annorlunda och helt andra faktorer är viktigare. Men för mig är Ö's närhet väldigt viktig, dvs att få se honom. Ibland räcker det med att bara kunna titta på honom. Många gånger hemma när han sitter sitter i soffan och jag i fåtöljen så kan jag komma på mig att njuta av att bara studera hans sätt att vara. Något som får mig väldigt lugn och trygg.
Likaså att ha kontakt så ofta man kan och förmår när han är borta på jobb. Men det är ju heller inte så lätt som det låter.
Jag måste och ska försöka fokusera på att att så småningom kommer han få ett jobb hemma och vår vardag kan bli som den ska vara och vi blir en hel familj.
Distansförhållande är inte till för alla och de som faktiskt lyckas hålla sitt förhållande igång och trivs så beundrar jag oerhört. Men kärleken är stark och den vinner i längden.
Jag älskar honom så mycket att det inte ska vara några problem, vi fixar detta också!!!!
DET MÅSTE OCH SKA VI!!
3 kommentarer:
Glömde skriva detta med
Eftersom ni är i "nyförälskelse"-stadiet så är distansen hur jobbig som helst. Man kan inte göra NÅGOT utan att man tänker på den andre osv. Tror det är lättare att man har varit nära varandra ofta osv i just början av förhållandet och SEN att distansen faller på. Men jag tror att detta är något som båda två av er mår bra av, alltså förhållandet i sig.
Eva
Kärleken övervinner allt!
//Sandra
Efter att ha haft enbart distansförhållande och sen faktiskt ha ett förhållande på hemmaplan så är det ju en ENORM skillnad. För mig blev det jobbigt eftersom jag var van att få distans på det hela. Däremot har jag aldrig förr varit lika nojig som under ett distansförhållande. Aldrig heller varit så svartsjuk som då. Men det beror nog mycket på pojkvännen också.
Skicka en kommentar