Välkommen till min träningsblogg

För alla er som inte varit här och läst min blogg tidigare, så skriver jag här lite axplock ur min alldeles vanliga vardag, om hur jag kommer i gång med min träning.

Jag är gruppträningsinstruktör och jag undervisar i Zumba, Muskelpass och Boxercise.

Jag är förövrigt en mycket glad och utåtriktad person som här i bloggen erbjuder dig på ett och annat smaskigt recept och även lite egendesignade bilder och fotografier eftersom jag älskar formgivning och att just fotografera.

I bland kan jag till och med blanda in lite humor och galenskap i bloggen. Det är väl lite som livet är egentligen vill jag inbilla mig. Jag har också nyligen diagnostiserats med sjukdomen hypotyreos så det kommer även att handla mycket om det och om hur jag mår nu under uppstarten kring min behandling med medicinen levaxin. Kommentera gärna för det är alltid roligt.

Ha en trevlig läsning!

/Sus

söndag 1 september 2013

Kärlek på distans

Ett ämne som ligger mig närmast hjärtat just nu

Vad är ultimat? Hur klarar man sig igenom vardagen utan att träffa varandra under så lång tid som 14 dagar? Kommer det här funka i längden? Eviga frågor i mitt huvud.

Men hur får man det att funka? Närhet är ju en så otroligt viktig del i ett förhållande, bara att få sitta bredvid varandra, hålla handen. Få en puss på pannan, eller en stor bamsekram. Jag kan bara stå för mig själv och mina åsikter och vad som ger mig bränsle i vårat förhållande. Jag kräver inte att min älskling ska hålla min hand 24 timmar om dygnet, utan snarare är det så att jag är trygg i bara vetskapen om att jag har min älskling under samma tak alla dagar. Att hans finns där när jag behöver honom, att ha en livskamrat som jag kan prata med när jag vill om jag behöver. Det gäller ju även detsamma för honom. 

För andra kanske det är helt annorlunda och helt andra faktorer är viktigare. Men för mig är Ö's närhet väldigt viktig, dvs att få se honom. Ibland räcker det med att bara kunna titta på honom. Många gånger hemma när han sitter sitter i soffan och jag i fåtöljen så kan jag komma på mig att njuta av att bara studera hans sätt att vara. Något som får mig väldigt lugn och trygg.

Likaså att ha kontakt så ofta man kan och förmår när han är borta på jobb. Men det är ju heller inte så lätt som det låter. 

Jag måste och ska försöka fokusera på att att så småningom kommer han få ett jobb hemma och vår vardag kan bli som den ska vara och vi blir en hel familj.

Distansförhållande är inte till för alla och de som faktiskt lyckas hålla sitt förhållande igång och trivs så beundrar jag oerhört. Men kärleken är stark och den vinner i längden.

Jag älskar honom så mycket att det inte ska vara några problem, vi fixar detta också!!!! 

DET MÅSTE OCH SKA VI!!


3 kommentarer:

Anonym sa...

Glömde skriva detta med

Eftersom ni är i "nyförälskelse"-stadiet så är distansen hur jobbig som helst. Man kan inte göra NÅGOT utan att man tänker på den andre osv. Tror det är lättare att man har varit nära varandra ofta osv i just början av förhållandet och SEN att distansen faller på. Men jag tror att detta är något som båda två av er mår bra av, alltså förhållandet i sig.

Eva

Anonym sa...

Kärleken övervinner allt!

//Sandra

Anonym sa...

Efter att ha haft enbart distansförhållande och sen faktiskt ha ett förhållande på hemmaplan så är det ju en ENORM skillnad. För mig blev det jobbigt eftersom jag var van att få distans på det hela. Däremot har jag aldrig förr varit lika nojig som under ett distansförhållande. Aldrig heller varit så svartsjuk som då. Men det beror nog mycket på pojkvännen också.