Denna text handlar dels om att finna rätt person att dela sitt liv med, och dels inte minst att själv sträva efter att bli en person som förtjänar att älskas. Det handlar om bra och dåliga förhållanden och vad som är grundförutsättningarna. På slutet kommer 5 konkreta råd i linje med texten.
Många både träffar och mister den rätte, just för att de inte förstår att ta vara på kärleken, utan är mer inriktad på sig själv. Om man ser på kärleken som om den bara är till för en själv och ens eget välmående, då kommer den inte vara så länge åt gången.
Man kan se sin nya kärlek som en nyfödd planet. I början är det en glödande himlakropp likt jorden en gång var, där glöden kan symbolisera de varma känslorna. Med tiden svalnar och stelnar jordskorpan. Många människor ser bara det ytliga hos varandra. Andra har förmågan att känna det levande heta som finns inne i jordens inre. En värme som aldrig slocknar. Den som inte har denna förmåga måste söka sig till nya på ytan glödande planeter ideligen, ty annars stagnerar livet samt den enda del av kärleken de förmår att känna.
Detta var dock bara en lite parentes. Det den här texten är tänkt att handla om, är de olika sätt man kan förhålla sig till varandra när det kommer till att GE och/eller TA. Som jag ser det så finns det två huvudkategorier av förhållanden, nämligen SYMBIOTISKT respektive PARASITISKT förhållande. Som människa är man antingen en givare eller en tagare. Så mellan två partner kan följande kombinationer uppstå, Ge-ta, ta-ge, ge-ge, ta-ta.
Du kan alltså hamna i ett förhållande där du antingen ger av dig själv och den andra tar, eller tvärt om. Så kan det också vara ett förhållande där båda ger vad de kan till varandra, eller ett där båda försöker ta av varandra. Dessa är ju olika bra kombinationer. Sämst utsikter har ta-ta förhållandet. Båda försöker dra fördel och utnyttja varandra, vilket båda ogillar när den andre gör. Så detta blir inte långvarit.
Då är förutsättningarna lite bättre för ta-ge/ge-ta. Den ena älskar att ge och göra allt för att den andra ska ha det bra, och blir lycklig av att kunna tillgodose den andras behov och göra denne glad. Tagaren trivs också bra, eftersom denne får allt serverat och kan njuta av den andres omtanke, kärlek och andra uppoffringar. Givaren finns alltid där, medan tagaren kan komma och gå lite som han/hon vill. Det låter på ett sätt ganska idealiskt. Båda får leva ut sin karaktär. Men detta är ett parasitförhållande, och äkta kärlek föds inte här (jag tror många sitter fast i sådana förhållanden just för att det på vissa sätt känns naturligt och man ju faktiskt kompletterar varandra, för att man inte riktigt inser att det är på ett osunt sätt man kompletterar varandra). Även en givare kräver erkännande och uppskattning. Det kommer fungera bra ett tag, men till slut upplever givaren (medvetet eller undermedvetet) att han/hon blir känslomässigt utnyttjad. Antingen tar det slut (i bästa fall), eller så lär givaren sig att leva med detta kanske av rationella skäl och lär sig acceptera sin lott här i livet att inte bli hängivet älskad.
Sist men inte minst har vi när två givare möts och fattar tycke för varandra. Här finns förutsättningarna för en givande kärlekssymbios. Två människor som innerligt älskar varandra och strävar efter att bli ett med varandra, fokuserar på den ANDRA och OSS – inte JAG. En givare vill den andra det allra bästa i varje situation. Ödmjukhet, respekt, viljan att lära sig förstå den andre mer än bara genom det talade språket, är andra kännetecken på en givare. En symbios betyder att man tillsammans skapar något som båda vinner på. Ett ge-ge förhållande skapar en god cirkel, en uppåtgående spiral. Man ger utan att kräva något tillbaks. Lyckan över att ge är den starkaste känslan för en givare.
Det hela resulterar i att man täcker upp en slutsats som saknas i början av texten, som säkert någon tänkt invända mot. Man måste inte vara antingen givare eller tagare. Man kan vara bådadera och det är det som är det fina i slutänden med symbiosföhållandet. Man börjar som en givare utan att ha en beräknad förväntan att få någonting tillbaks (vilket ju blir ödesdigert om man fått en parasit runt halsen). Den som ger, vet ofta att uppskatta det han/hon får tillbaks med mycket starka tacksamhetskänslor. Detta får kärleken att skilja sig från vanlig energi. Energi kan varken skapas eller förstöras. Men kärlek här skapas ur tomma intet där ingen behöver betala priset, och det är precis det som kan göra världen till något bättre!
Fokusera på att ge utan att ha en tanke på att ta, men uppskatta och njut av det du får tillbaks. Här börjar den goda cirkeln. För en givare som gläds åt det han/hon får tillbaks, vill ge ännu mer av sig själv när kärleken och tacksamheten till den andre växer ännu mer. Varpå den andre hamnar i ett liknande läge. Det handlar inte om att man måste överträffa varandra. Det handlar om att denna spiral gör att man alltid sätter den andra i första rummet och når en själakontakt mycket större än vad som är möjligt i ett förhållande med parasittendenser. Två starka givare vill varandra väl i alla lägen och har jättesvårt för att såra varandra. Det skär i det egna hjärtat. Detta betyder att eventuella osämjor oftast får snabba konstruktiva lösningar när onödigt skrik och sårande undviks.
Så några råd:
1 Försök, om du inte redan är en sådan, att lära dig känna glädjen och kärleken i att själv vara en givare.
2 Sätt högst upp på prioritetslistan när du letar efter någon att inleda ett förhållande med, att han/hon är en givare som är mer mån om dig än sig själv (man behöver inte glömma sig själv bara för att man är mer mån om sin käresta).
3 Släpp fram känslorna och låt den goda cirkeln få näring
4 Om du är i ett ge-ta/ta-ge förhållande med någon du gärna vill satsa på. Tänk igenom detta med parastit- respektive symbiosförhållanden. Om du råkar tro att det ligger någonting i det jag skrivit, så ta en diskussion med din partner om ni vill sträva mot mer av en symbios. Jag tror att man till viss del kan styra sig till de känslorna om man verkligen älskar varandra och kommer underfund med att det är det här som är ÄKTA kärlek.
5 Om den andra är en fullkomligt självisk idiot – BYT, innan han eller hon har dränerat dig fullständigt på diverse energier!
PS: Visst är detta ett idealiserande, men man måste inte lyckas nå ett ideal som man siktar på till 100%. Det handlar ju om att ha med sig "tänket" om man tror på det. Och att man antingen är givare eller tagare är en medveten kategorisering av personligheter - nästan ingen kan dock vara 100% det ena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar