Välkommen till min träningsblogg

För alla er som inte varit här och läst min blogg tidigare, så skriver jag här lite axplock ur min alldeles vanliga vardag, om hur jag kommer i gång med min träning.

Jag är gruppträningsinstruktör och jag undervisar i Zumba, Muskelpass och Boxercise.

Jag är förövrigt en mycket glad och utåtriktad person som här i bloggen erbjuder dig på ett och annat smaskigt recept och även lite egendesignade bilder och fotografier eftersom jag älskar formgivning och att just fotografera.

I bland kan jag till och med blanda in lite humor och galenskap i bloggen. Det är väl lite som livet är egentligen vill jag inbilla mig. Jag har också nyligen diagnostiserats med sjukdomen hypotyreos så det kommer även att handla mycket om det och om hur jag mår nu under uppstarten kring min behandling med medicinen levaxin. Kommentera gärna för det är alltid roligt.

Ha en trevlig läsning!

/Sus

söndag 19 oktober 2014

Deppigt! Tänk om jag ändå fick ha min älskling hemma jämt...

Nu är det bara en dag kvar sedan åker Östen iväg på jobb igen, och jag blir som vanligt lika ledsen varje gång när jag inser att veckorna bara rusat iväg, när han nu varit hemma, och nu är det dags igen och på tisdag så åker han och blir borta 14 dagar. När han är ute på jobb så går tiden väldigt långsamt och segt... Fan så tungt det är inombords. Varför ska det vara så här, kan vi inte bara få ha en normal vardag vi också och att jag bara får känna att han finns här hemma varje dag. 

Att vi båda kan göra saker och greja och inte känna att tiden bara rinner iväg och vi ska hinna med så mkt när han är hemma. Jag har ju bara mina lediga dagar tillsammans med honom vilket bara är lördag och söndag, så alltså 4 dagar i månaden. :( det kan jag känna är fruktansvärt jobbigt.

Att vi dessutom heller aldrig får så mycket ensam tid tillsammans kan också vara väldigt jobbigt och väldigt påfrestande. Fast det är väl mest jag som tycker det är jobbigt. Vi har ju alltid barnen och de vill ju också rå om sin pappa. :( ibland vill jag bara kunna få rå om honom helt själv här hemma utan avbrott osv.......

Hur mkt man än vänder och vrider så har man rumpan bak. 
Nä usch vad deppad jag känner mig ibland, nä ska väl sluta klaga nu....




Inga kommentarer: