Först en lång tvist med advokater och överklagan på ett lån som inte är mitt utan ett lån som exet tillsammans med sina föräldrar suttit på banken och fixat och de gick då i borgen för honom och de skrev med mig som medsökande och jag var ju som vanlig så snäll och blåögd att jag skrev på. Nu har de slutligen skickat skulden till fogden så nu har jag dem i hälarna med utmätning.
Jag lämnade jag allt för att i god tro och lita på att exet lovade mig det vi då kom överens om vid vårt uppslut att om jag skrev över huset på honom skulle han se till att ta över det lån han tagit tillsammans med sina föräldrar (borgenärer) Vi hade en deal!!
Jag lämnade allt och då menar jag verkligen allt, saker som jag införskaffat sedan jag flyttade hemifrån på 80 talet det enda jag fick med mig var kläder en byrå och ett matbord med stolar...
Sedan när han av bitterhet fick reda på att jag träffat min största kärlek här i livet så blev han rasande och ändrade sig drastiskt och han och föräldrarna utförde det smarta draget att betala skulden och kräva mig på hälften. Som jag nu processat och haft mig, och förgäves har jag stångat mitt huvud mot väggen blodig! Jag sitter i tjäran!
Jag betalar underhåll på min 18 åring då hon bor hos honom eller rättare sagt skriven men hon är väl inte hemma där så mkt då hon mest är med sin kille.
Tvillingarna ska bo växelvist hos oss men nu börjar det även krisa även här!
W vill inte vara hos mig alls och nu är det snart 2 månader jag haft henne. Jag mår såååå fruktansvärt dåligt av detta!
F har nu också tenderat lite att bara vilja komma om W kommer så jag sitter mellan två hötappar! Jag har dock lyckats få henne komma... Men hur länge?
❤️❤️❤️ Min största kärlek här i livet jobbar borta 14 dagar i månaden så jag har inte alltid någon att ty mig till när det är riktigt tungt och ibland känns allt så hopplöst jobbigt!
Hur mycket ska mitt ex kunna ta i från mig? Räcker det inte med allt jag fått vara med om under åren? Kan jag nu få lugn och ro och bara få vara LYCKLIG med den största kärlek jag någonsin känt?!!!
Äntligen när jag hittat den person som jag älskar så på djupet i mitt hjärta till och med så mycket att det gör ont, jaaa då ska det vara något annat som gör en olycklig!
Jag ÄR STARK! Har jag ALLTID varit! Men även den starkaste har begränsningar hur mkt man orkar kämpa på med ensam!
JAG VET ATT JAG KLARAR DET!!!
Men, ibland behöver även jag en kram och mycket värme, någon som lyssnar och ger mig värme och säger att ALLT KOMMER ORDNA SIG!
1 kommentar:
Styrkekram!!
Skicka en kommentar