Ledsen inombords trots att jag är så lycklig

Just nu känns det väldigt tungt och enormt sorgligt, och det beror på att i morgon kommer dagen jag bara verkligen HATAR. 

Östen åker nämligen till Norge igen och det blir återigen en lång ensam tid som följer. 

Jag trodde att jag faktiskt skulle vänja mig med att ha det så här, men kan ärligt intyga att det faktiskt bara blir allt jobbigare. Det känns så enormt tungt i själen och som att hjärtat bara slits ut när han åker ifrån mig. Jag kan förstå om du som just nu läser tycker jag är enormt löjlig men jag tycker detta är fruktansvärt jobbigt och det är min känsla.

Jag vet att jag är personen som alla tycker är den glada positiva och som alltid peppar och ser möjligheterna och ALLTID är glad. Men just nu så är det inte så roligt att vara just mig.

Grejen är ju också att det är många faktorer som gör att det blir jobbigt, men att vi faktiskt ALDRIG får så mycket tid med bara varandra när han är hemma tär mycket. Dels eftersom jag jobbar faktiskt varje dag när han är hemma och dels har vi ju ALLTID barn här hemma och tiden för och med varandra blir ju mycket svårare att få just då.

Ibland måste även jag få bli ledsen och känna att jag inte alltid orkar vara så stark som alla tror.

Frågan är bara hur man löser detta smidigt? När jag själv känner det är svårt att finna någon möjlighet till en smart lösning då han måste ha ett jobb som han trivs med och ger pengar. Jobbigt också att inte se på sikt hur det kommer bli, det enda jag vet är ju att jag älskar honom enormt och att han letar jobb hemma och jag vet ju att det inte är förevigt men det är ju just nu jag mår dåligt inte om några år...

Jaja, nog snackat om detta...