Nu är det bara 4 dagar kvar innan min älskling åker till Norge igen för jobb i 14 dagar. Det känns verkligen fruktansvärt jobbigt. Jag kommer vara helt ensam i 14 dagar eftersom jag haft barnen hos mig i 14 så det kommer verkligen bli en super jobbig period. Känner att det är för känslomässigt tufft.
Just nu är jag inne i en verkligt riktig downperiod, det är mkt saker i huvudet. Jag brukar inte vara en person som deppar för mkt men det är mkt runt mig och mkt har hänt. Jag har också haft kontakt med min advokat och det var gällande mitt tidigare förhållande och det var ingen munter information. Känns i bland som det bästa för alla var om jag gick i ide och ingen skulle behöva höra och bära på alla mina problem. Känns som jag drar på alla mina problem och det känns hemskt.
Jag vill ju att vi ska få ha det bra och bara få ha det underbart och vara lyckliga men någon där uppe vill mig inte väl. Någon vill att jag ska ha en uppförsbacke... Men tillsammans ska vi bli starkare och kämpa och bevisa att vi inte är så lätt att trycka ner... Jag bryter ihop lite sedan reser jag mig och blir ännu starkare och det jävlar i mig är ingen pardon. Nu är det hårt mot hårt!!!!!
Jag älskar Östen så otroligt mycket att det INTE finns ord i detta liv för att ens kunna förklara det. Jag har aldrig någonsin älskat en man så mycket och det är ju klart det är en omställning känslomässigt med det också. Att han då åker i från mig var 14:e dag är fruktansvärt jobbigt både känslomässigt och själsligt. Detta har jag jättesvårt att tackla. Vet inte hur jag ska orka detta????
Idag är det fredag och jag har jätte ont och ligger nu och vilar lite innan jag ska sätta igång med fredagsmyset. Har tagit några tabletter så det blir väl snart bättre. Vi ska nämligen grilla och dricka lite vin. Mums så gott! Älskar helgerna då man myser ihop. Men dessa veckoslut precis innan han åker iväg på jobb är inte rolig trots att jag försöker tänka positivt och kämpar mig vemodigt igenom dem. Det är sååååå svårt och jag inser ju att det närmar sig att han ska åka igen.
1 kommentar:
Kämpa på! Störst av allt är kärleken! Jag har också gjort en del "obekväma" och inte så populära val i mitt liv. Det är superjobbigt, men det blir bättre.
Kram!
Skicka en kommentar