Vad kärleken behöver för att överleva

HELHJÄRTAT. 

Många par behöver öva sig att se den andre för vad den är och att tänka på vem man själv vill vara i förhållandet. 

I sin nya bok Kärlekens ACT skriver terapeuten Russ Harris om acceptans och engagemang.

– Bägge har minskat de senaste decennierna, säger han.

Mindfulness räcker inte, säger Russ Harris. I ACT har vi tagit bort själva meditationsmomentet och lagt till värderingarna: Vad vill du stå för, hur vill du leva, vem vill du vara? 

Foto: TOMAS ONEBORG

När par söker hjälp hos Russ Harris hemma i Australien brukar han be dem beskriva bilden de har av den perfekta partnern – och det perfekta paret.

Det är första övningen.

Sedan kommer den retoriska följdfrågan ”Lever du upp till dina egna förväntningar?” Och ”Hur tror du då att din partner ska kunna bli perfekt?”

Russ Harris är en brittisk-australisk läkare och terapeut som arbetar enligt terapimetoden ACT – acceptance and commitment therapy – och bland annat skrivit bästsäljaren Lyckofällan. Nu har han just kommit ut med Kärlekens ACT, om hur man fördjupar och utvecklar sin relation genom just acceptans (sluta fokusera på den andras fel), åtagande (våga engagera sig helhjärtat i den andra) och värderingar (vem man vill vara i förhållandet).

De par han träffar har nästan alla fastnat i idealbilden både av hur partnern ska vara och av den långvariga kärleken. Han har hört många inbilla sig att det finns par utan problem och att något måste vara fel eftersom de inte känner sig förälskade längre. Men, förklarar Russ, alla känslor kommer och går. Det gäller såväl rädsla och ilska som förälskelse.

I nästa steg brukar Russ Harris fortsätta med frågan om hur de själva vill vara som partner i förhållandet. Då svarar i princip alla med egenskaper som kärleksfull, förstående, omtänksam. Och plötsligt går det upp ett ljus, förklarar Russ Harris. De kan se skillnaden mellan kärlekens mer flyktiga känslor och kärlekens handlingar, de som bygger relationen under lång tid.

Värderingar brukar öppna upp för ett helt nytt samtal mellan dem. De knäpper upp, blir varmare.

Par kommer sällan att vara i perfekt balans när det gäller vars och ens olika behov.

På engelska brukar parterapeuterna tala om ”the big three”, berättar han, connection, caring, contribution. I den svenska översättningen av boken har begreppen blivit kontakt, omtanke, delaktighet.

– Om man inte värdesätter dessa tre i förhållandet får man ofta stora problem.

Kontakt uppstår när man är uppmärksam på den andre och därmed vara psykiskt närvarande. Omtanke handlar här om kärlek och passion. Och att vara delaktig, bidra till förhållandet, innebär både att stötta varandra och – inte minst – ha kul!

I ACT – liksom i kbt – ingår mindfulnesstekniker. Man lär sig att betrakta sina negativa tankar litet utifrån, man lär sig bli medveten om andningen och man lär sig acceptera smärtsamma känslor. Och sin partner. Det är där Russ Harris börjar när han träffar paren som fått problem – att få dem att se hur dömande de kan vara mot varandra i stället för att låta partnern vara som han eller hon är.

– Det bästa sättet att hålla ihop på lång sikt är acceptans, säger han. Försöker man ändra på den andre, eller få rätt i grälen, blir det bara en kamp. Så jag brukar fråga: vilket är viktigast för dig – att få rätt gentemot din partner eller att bygga en relation?

– Fast det verkar bli mindre och mindre acceptans i paren för varje generation, noterar Russ Harris.

Han berättar om en studie där grupper av par fick se antingen en actionrulle eller en romantisk komedi. Hur såg de på sin relation efter respektive film? För dem som gått på action hade inget förändrats direkt efter bion. Alla som kom ut från den romantiska komedin graderade sin relation som sämre än innan.

Det här har varit en fälla för par de senaste decennierna, menar Russ Harris.

– Filmer och tv-serier framställer det perfekta förhållandet. De har inga problem, de upplever inga smärtsamma känslor, deras sexliv är bara otroligt fantastisk … Det är overkligt. Människans förmåga att jämföra sig är visserligen nödvändig, men det här är baksidan. Det får folk att leta efter den perfekta partnern.

Och så fastnar vi i tankar om vad han eller hon ”borde” och ”måste” för att bli sådan. 

Men enligt ACT kan man lära sig att hålla sådana tankar i bakgrunden. Tekniken kallas defusion på engelska – i stället för att vara genomsyrad av sina negativa budskap om den andra försöker man betrakta dem utifrån. Då blir det också lättare att vara mer psykologiskt närvarande med partnern – alltså öppna för möjligheten att få kontakt.

Acceptans behövs också när man är på väg att dras med av smärtsamma känslor som vrede, utsatthet, sårbarhet, besvikelse. Många försöker hålla dem ifrån sig, men Russ Harris försöker få paren att förstå att kärlek och smärta obönhörligen hör ihop.

– I dag vet folk inte vad de ska göra när svåra känslor dyker upp. De behöver lära sig hur man öppnar sig för känslorna och bara låter dem strömma igenom.

Enligt ACT kan man också kasta ett ”ankar” i känslostormen i form av medveten andning, också typiskt för mindfulness. Om man stannar upp och fokuserar på andningen så far man inte all världens väg in i en kamp- eller flykt-reaktion, menar Russ Harris. Man slipper inte undan känslorna, men ger sig själv en chans att bete sig mer konstruktivt för relationens skull. Det är viktigt!

– Par kommer sällan att vara i perfekt balans när det gäller vars och ens olika behov. Ibland blir dessa behov mötta, ibland inte. Hur vill du bete dig den gången du inte får dem tillfredsställda i relationen – skrika, gråta, vägra sex? Det är ju inte särskilt bra för förhållandet. Värderingar handlar om hur man beter sig.

Det är vad Russ Harris vill kalla för att ”göra gott”, det som förr definierade lycka, menar han. Nu handlar det mest om att ”må gott”. När Russ Harris träffar par försöker han återföra dem till det där med att göra gott. Värderingarna ska vägleda en till handlingar man kan stå för och till ett helhjärtat engagemang.

Är vi mindre engagerade i varandra än tidigare, tror du?

– Smarttelefoner, tv-program, laptops… Multitasking är inte bra för förhållandet. Det blir ytligare. När man ägnar sig åt sina tekniska prylar kan förmågan att fokusera och förbli engagerad minska. Och ja, det verkar som om viljan att hålla fast vid varandra i vått och torrt också minskar ju mer man ägnar sig pt telefonen eller datorn etc. Man gillar att vara ihop, men på lång sikt… Det vill man inte bestämma.

Sedan säger han att i Australien är ”commitment”, åtagande, inget jättebra ord. Det för tankarna till politiker som svikit löften och kvinnor och män som blivit lämnade av oengagerade partners.

– I ACT betyder åtagandet mer att leva enligt sina inre värderingar, förklarar Russ Harris, hur man själv vill bete sig. Inte så som din mamma eller din religion har talat om för dig att du borde.

Kan inte talet om värderingar bli utmanande för paren?

– Jo, men också befriande, för de har ofta blandat ihop dem med budord.

Att bry sig om och hysa respekt är inga regler. Att börja fundera över sina värderingar är att utforska sitt hjärtas djupaste önskningar för hur man vill bete sig som mänsklig varelse.